Tuff tid ..

Det har varit en tuff tid för  mig i 2 månader.
Nu verkar den vara över, hoppas jag.
Det började med att jag vaknade med en sockerdrickskänsla i mitt högra ben den 27 jan.
Jag började bära mina stödstrumpor varje dag, i förhoppning att det skulle ge sig snart.
Den där känslan fortsatte över helgen, så måndagkväll (den 30 jan) ringde jag 1177, som rekommenderade mig att åka till primärjouren. Därifrån blev jag remiterad till akuten.
Där sa man att jag hade en Baker-cysta som skulle läka ut av sig själv. Jag blev ordinerad att ta 3 st 1g-Panodil extra/dag.
Det blev bara mer ont och jag fick värk i benet. Jag fick mer och mer besvär med benet, så jag kontaktade min hälsocentral, och fick en tid den 6 feb till sköterskan. Hon sa bara att ge detta tid, och jag fick en tid till en sjukgymnast dagen efter, som skulle hjälpa mig med några rörelser/övningar, så skulle detta snart vara utläkt. Jag frågade henne också om jag skulle fortsätta att ha stödstrumpor på mig, men hon varade bara att det är *horttevar*
Dagen efter, den 8 feb, värkte och krampade benet nåt oerhört. Envis som jag är fortsatte jag med morgonbestyren. Min sambo fråga om han skulle stanna hemma från jobbet, men jag sa att han kunde inte göra något, så han kunde åka på jobbet. En halvtimme efter att han åkt, hade jag så fruktansvärt ont i benet. Jag kunde inte längre stödja på det, så nu blev jag desperat. Eftersom jag åt Waran, och all sjukpersonal som jag haft kontakt med skyllde på att det tog längre tid för läkningen p g a det, ringde jag till Waran-mottagningen. Där sa man att det bara varit undanflykter från sjukvårdens sida, och att jag visst kunde få hjälp. Hon sa åt mig att omedelbart ringa 1177, och sedan åka till akuten för att få hjälp med mediciner. Jag ringde min sambo, så han kom hem och skjutsade mig till akuten. Där sattes jag in rullstol och det togs nya prover, samt att även ortopeden undersökte mitt ben. Men jag fick samma svar att det var min Baker-cysta som ställde till det. Läkaren skrev ut muskelavslappnande medicin till mig.
Två dagar senare, fredag den 10 feb, ringde jag min hälsocentral igen och sa att NU MÅSTE jag få träffa en läkare, för det här blir ju inte bättre.
Tisdag den 14 feb fick jag tid hos min läkare. Då hade jag så fruktansvärt ont, och svårt att gå. Han undersökte och skrev en lång remiss till akuten, igen. Nu fick jag äntligen en ordentlig undersökning på akuten med ultraljud och provtagningar vid 2 tillfällen. Det visade sig, som jag misstänkt, att jag haft ett flertal blödningar i vaden. Waranet sattes ut direkt. Jag fick kryckor. SKA ha stödstrumpor varje dag i några veckor. Samt att dom skrev ut Stesolid för kramperna. Ny blodförtunnande medicin skulle skrivas ut, men …. inte när. (Helt klart är att tillståndet förvärrats eftersom min sköterska på hälsocentralen sagt åt mig att det varken gör från eller till att bära stödstrumpor när man har detta.)
Dagen efter, på onsdagen, ringde jag Waran-mottagningen och berättade att man satt ut Waranet. Hon såg till att en läkare ringde mig inom 1 timme och att jag skulle börja ta Fragmin-sprutor. Jag skulle komma på måndag, den 20 feb, till medicinmottagningen, så skulle vi diskutera vidare. Det bestämdes då att jag skulle fortsätta med Framin-sprutor hemma i 2 v till, och sedan börja med ett nytt blodförtunnande medel. Vi får se hur det kommer att gå.
Jag har kunnat gå utan kryckor sedan i lördags, den 4 mars, så nu hoppas jag att detta börjar komma mot sitt slut.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: